onsdag 23 november 2011

karaktärerna

Huvudpersonen i boken är Jenna Wilson. Hon är 13 år och bor ensam med sin mamma. Hennes mamma har cancer och hon har haft det i 2 år. Hon åker ibland in till sjukhuset och får opereras där. De har en rullator i hallen eftersom hennes mamma inte är stark nog att ta sig runt utan den. De har fått flytta på saker i köket för att de inte får vara för lågt ner eftersom mamma inte får böja sig ner och de får inte heller vara för högt upp eftersom mamma inte kan sträcka sig. De har fått sätta klossar under soffans ben för att om soffan är för låg så kan mamma inte resa sig upp. Jenna vill inte visa sig svag för mamma, för att hon vill inte att mamma ska må ännu sämre och hon vill inte heller säga till någon i skolan att hennes mamma har cancer för att hon vill inte att andra ska tycka synd om henne. Eller, den enda som vet att hennes mamma har cancer är Zuzanna, hennes bästa kompis. Kort sagt så har Jenna en väldigt nära relation med sin mamma och hon älskar henne.

Jag uppfattar Jenna som att hon är lite blyg och vill verka cool ibland. Klassens coolaste tjej heter Ullis, eller egentligen heter hon Ulrika. Jenna kallar Ullis för Ullis - Knullis. Alla killarna i klassen vill ha Ullis och alla tjejer i klassen vill vara Ullis. Ullis dricker, röker och festar mycket men hon är inte taskig mot Jenna, tvärtom, så blir de vänner efter ett tag. Ullis mamma är alkoholist och Ullis har inte heller en pappa och det är det som får Jenna att komma lite närmare Ullis. Ullis säger att det som är skillnaden mellan Jenna och henne är att Jennas största önskan är att hennes mamma ska överleva, men Ullis största önskan är att hennes mamma ska dö. Ullis är ihop med en kille som heter Henke och han är vän med en kille som heter Sakke. Jenna tycker om Sakke.

Jag tycker att personerna i boken har personligheter som reflekterar hur folks personligheter i verkliga livet också är. I vissa delar av boken kan man känna igen sig själv. Jag tycker att författaren har lyckats få personerna att bli väldigt verkliga, man glömmer ibland att det är en bok.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar