Författaren använder ofta ord för att beskriva hur miljön är, som när hon förklarar varför Jenna inte tycker om när mormor är hemma hos dem, vad det är som gör det annorlunda.När författaren beskriver miljön i "I taket lyser stjärnorna" så känns det väldigt verkligt, man kanske känner igen sig vid vissa tillfällen. Hon gör att det känns som om man själv är där var Jenna är, att man går igenom samma saker som Jenna går igenom. När författaren beskriver sjukhuset till exempel så förstår man varför hon inte tycker om sjukhuset. Man förstår att hon tycker att det är för kliniskt, kalt, helt enkelt inte mysigt eller som hemma. Särsklit för alla apparater och slangar som hon ser att hennes mamma har i sig. Författaren får en att tro att man själv känner den äckliga sjukhuslukten, han får en att tro att man själv känner den smaken som Jenna har i sin mun när hon tänker på sjukhuset och sin mamma som är där. Man får själv den känslan att man vill att Jennas mamma ska bli frisk och komma hem.
Jag tycker att det som "I taket lyser stjärnorna" var bra på var just miljöbeskrivning. Man tror att man själv går igenom allt det där, samtidigt som man vet att man inte gör det. Man kan se platserna framför sig när man läser, man kan föreställa sig hur det ser ut. Man hoppas på att allt i boken ska lösa sig och att det ska sluta "så levde de lyckliga i alla sina dar" . Man "hejar" nästan på att Jennas mamma ska bli frisk och på att Jenna och hon ska komma hem igen och att allt ska bli som det var innan.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRadera