Den andra vändpunkten är när hennes mamma dör. Då så ändras mycket i Jennas liv. Hon inser att saker inte kommer bli som de var innan. När hon kommer komma hem så kommer det inte vara en mamma som frågar henne hur hennes dag har varit. Mamma kommer inte sitta i soffan och kolla på tv tillsammans med Jenna och kommentera allt tillsammans med Jenna. Hon kommer inte få höra mammas musik från badkaret. Hon vet att hon kommer få bo tillsammans med mormor och morfar, eller M&M:s som hon kallar de. Hon vet att de kommer få flytta. Mormor och morfar försöker vara snälla mot Jenna och fråga henne hur hon mår, ibland så frågar de henne om hon kanske skulle vilja gå och prata med en kurator för att få ut sina känslor. Men Jenna vill inte det. Jag tror att Jenna själv försöker få sig sjäv att förstå att mamma inte kommer komma tillbaka och att livet måste gå vidare. Med tiden så blir hon även bättre vän med mormor, de bråkar inte lika mycket längre. Det är först då i boken som jag kände att allt på något sätt "löste" sig. Även om jag var ledsen för att Jennas mamma hade dött så kände jag att nu så skulle hon nästan få en "ny chans". Det är då det kändes som om jag fick alla mina svar, allt som man hade undrat, kommer Jennas mamma dö? Kommer hon bli vän med sin mormor igen? Hur kommer det gå med henne och Ullis och Susanna? Efter att hennes mamma hade dött så fick jag svaret på de frågorna.
På något sätt så känns det som om de inte levde lyckliga i alla sina dar samtidigt som de gjorde det. Det är synd att Jennas mamma dog, men samtidigt, som Jennas mormor säger i boken: Nu är det värsta över. Det kändes som om hon hade en poäng när hon sa det, för nu så fanns inte den oron längre. Nu så var en del av det över samtidigt som en ny del hade börjat för att Jenna skulle flytta, hon skulle bo med mormor och morfar, hon skulle börja om på nytt igen. Jag tycker just därför att slutet var ganska passande, för att Jenna får en ny chans.
Jag tycket att du har skrivit bra och förklarat tex hur hon förändrar sitt liv.
SvaraRadera